DEMODICOS (Demodex canis)
Demodex är i allmän form en av de svåraste hudsjukdomar som finns hos hundar. Sjukdomen orsakas av demodexkvalstret, som lever och förökar sig i talgkörtelgången och hårsäckarna hos hunden. Alla hundar bär på detta kvalster, då hundens immunförsvar oftast kan hålla dem i schack så att sjukdomen aldrig utvecklas. Då demodexkvalstret inte kan föröka sig utanför kroppen finns det aldrig någon risk för att människor eller andra djur kan bli smittade av en hund med demodex. Det som sker under sjukdomsförloppet är att kvalstren förökar sig ständigt. Tillslut blir det helt fullt i hårsäcken, där kvalstren befinner sig, då det inte längre finns plats för hårstrået och det faller av.

Det finns tre olika sorters demodexkvalster hos hundar som heter Demodex canis,Kortsvansad demodex och den långsvansadeDemodex injai. Sjukdomen demodikos har även olika inledningar, då man beroende på när demodexen bryter ut delar in det i den juvenila formen och den adulta formen. Den juvenila formen får hunden om den får demodex vid en ålder på mellan två och sju år, då den juvenila formen delas in i den lokala formen och den generella formen. Den juvenila formen utbryter oftast när hunden är mellan sex och nio månader, då ägarna oftast brukar märka förändringar hos hunden. Något som är viktigt är att lokal demodex aldrig ska behandlas, då det är viktigt att kunna ta reda på om den utvecklas till generell form eller om den läker av sig själv.
Det enda man rekommenderas att göra är att schamponera hunden med benzoylperoxidschampo, vilket är både bakteriedödande och hårsäckssköljande. Ifall en lokal form utvecklas till en generell form av sjukdomen rekommenderas inte hunden att gå i avel, då man ifall hunden har den generella formen alltid ska behandla. Detta då det vid den generella formen är en större risk för hunden att angripas av svåra infektioner. Hundar som får den adulta formen är oftast sju år eller äldre, då det alltid handlar om en generell form av sjukdomen. Det är alltid en bakomliggande orsak som gör att vissa hundar får den adulta formen av demodikos, då det vanligaste är att hunden fått för mycket kortison i sig.
Detta kan ske om man behandlat hunden med kortison eller om hunden har en sjukdom som gör att produktionen av kortisol ökar. En annan vanlig orsak är lymfcancer eller andra tumörsjukdomar hos hunden, då man alltid bör göra en fullständig utredning av hundar som fått demodex på gamla dagar. Vid fastställningen om det rör sig om en lokal eller generell form av sjukdomen är det främst antal områden som blivit angripna av kvalstren som avgör. För att det ska vara en lokal form får det inte vara fler än fem till antalet små, "cirkulära", rodnade, fjälliga eller hårlösa partier,
då dessa partier oftast ses på frambenen eller i ansiktet på hunden. När det gäller den generella formen finns det fler än fem till antalet hårlösa partier eller partier där ett större område är onaturligt.
Förekommer det kvalster på hundens tassar handlar det alltid om den generella formen, då det alltid är viktigt att skrapa på tassarna. Detta då pälsen inte just behöver falla av där den blivit angripen.
Demodikos i tassarna är också den svåraste formen av demodex, då den är väldigt svår att bli av med och det lätt blir sekundära infektioner där.

Upptäcker man hårlösa partier på hundens kropp bör man fråga sig varför det inte finns hårstrån i hårsäckarna, då man bör ta hunden till en veterinär för att ta reda på anledningen. Det finns tre potentiella anledningar till hårlösheten som är demodex, ringorm samt bakterieinfektioner. Ifall man ser en blå-grön ton i djupet på huden, mycket pormaskar eller bölder på tassarna bör man också misstänka demodex. Man bör komma ihåg att hudveck aldrig har något med demodex att göra, då nutritionen och extrem stress däremot kan ha viss inverkan.

För att avrunda informationen om demodex bör man nämna att det aldrig är själva demodexen i sig som är livshotande, då det är de sekundära infektionerna som oftast drabbar hundar som är farligast.
Det är också de sekundära infektionerna, d.v.s. bakterier som kommit in i den inflammerade hårsäcken, som gör att det kan klia för hunden.

Efter fastställning huruvida det rör sig om den lokala eller generella formen av sjukdomen kan man börja behandla om det rör sig om den generella formen. Man behandlar hunden tills den varit fri från demodexkvalster vid två s.k. skrapprov, vilket sker med ca fyra veckors mellanrum. Viktigt att nämna är att hunden kan se väldigt fin ut i pälsen tidigare, då detta dock inte betyder att hunden är frisk.Efter behandling tar det för det mesta mellan fyra och sex månader för hunden att bli helt av med demodexen. Vissa hundar med demodikos i tassarna blir dock aldrig av med sjukdomen,
då den de måste gå på behandling resten av livet. Hos tikar som löper eller är skendräktiga kan demodexen komma tillbaka, då det dock inte sker ofta. För hundar som är sjuka och har nedsatt immunförsvar kan demedexen också dyka upp igen. Värt att nämna är också att hundar med demodex aldrig bör gå på kortison en längre tid utan nödvändighet, då sjukdomen kan dyka upp igen ifall detta sker. I Sverige använder man idag två sorters mediciner vid namn Advocate och Interceptor när man behandlar sjukdomen, då det också finns andra mediciner man använder utomlands. Merparten av de hundar som har behandlats på ett riktigt sätt och blivit av med demodexen förblir oftast friska.
När hunden varit frisk utan återfall i ett år räknas den som frisk, då den för det mesta slipper sjukdomen i framtiden